Funderingar
Hon, han. Som dag och natt. Allt för mycket folk, avdomnat. Blickar som utbyts, förundring, nyfikenhet. Ord som yttras men som snart har glömts bort. Morgon. Självdestruktivt. Tomt. Dagar som går, och där står hon igen och dansar själv, som en isprinsessa. Plötsligt hörs ljudet av kras och knarrande när isen brister under henne, sprickan under henne som blir allt mer större. Sedan ser hon honom, sittandes vid ett bord. Som om han betalat första parkett för att se isprinsessan falla till sjöns botten. Hon tittar igen och ser nu ljuset som tränger sig igenom persiennerna tidigt på morgonen. Och likt solen gör hon allt som krävs för att hålla sig kvar över horrisonten, vid värmen. Efter en stund har hon inget val och släpper taget. Solen byts ut mot gatulampor som lyser upp hennes siluett ute i kylan. Funderar och söker svar som egentligen inte finns där ännu. Funderar över erfarenhet, som egentligen bara rycker det vackra ur händerna på oss. Orädd är ovetandes. Blanka ögon och darrande läppar. Svart och vitt och där emellan är hon, grå och matt. Kanske borde hon inte sväva sådär i alla fall.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Kan handla om Ukranias oskyldiga lek med Russia, känslorna ger inga kanoner.
Trackback
